CLICK HERE FOR ENGLISH VERSION
Historiskt sett har Sverige och Norden varit mycket stabila och attraktiva länder för många människor, främst på grund av social välfärd och en god levnadsstandard. Men under de senaste åren har konstiga saker pågått. Skandinavien upplever nu en ökning av organiserad brottslighet och oroligheter bland personer med utländsk bakgrund, men också bland etniska svenskar och skandinaver som anser att Sverige och övriga Norden går åt fel håll. Men alla vet det här, alla har hört det här. Det spelar ingen roll varifrån du får dina nyheter, alla har vid något tillfälle berättat om de ökande spänningarna i Norden.
Historiskt sett har Sverige och Norden varit mycket stabila och attraktiva länder för många människor, främst på grund av social välfärd och en god levnadsstandard. Men under de senaste åren har konstiga saker pågått. Skandinavien upplever nu en ökning av organiserad brottslighet och oroligheter bland personer med utländsk bakgrund, men också bland etniska svenskar och skandinaver som anser att Sverige och övriga Norden går åt fel håll. Men alla vet det här, alla har hört det här. Det spelar ingen roll varifrån du får dina nyheter, alla har vid något tillfälle berättat om de ökande spänningarna i Norden.
Den mest upprörande delen är dock inget av detta. Norge, Sverige och Danmark är tre länder i vilka modern människohandel pågår. I tre andra länder, nämligen Polen, Ryssland och Tjeckien har till och med presidenterna fördömt Socialtjänsternas ageranden. Det tog mig ett tag att förstå vad de verkligen menade med kidnappning och människohandel, men jag började snart inse den hemska verkligheten.
Så här fungerar det:
Socialtjänsten i Sverige och Danmark samt Barnevernet i Norge är socialkontor som har rätt att "ta hand om" barn och minderåriga medborgare (hela vägen upp till 18 år!) om deras föräldrar anses vara "dåliga för barnen". Och här blir det verkligen läskigt: socialarbetarna hos dessa kontor kan "ta hand om barnen" och faktiskt isolera dem från sina föräldrar helt utan att behöva fråga några andra myndigheter eller att behöva några som helst dombeslut! Detta är egentligen som en stat i staten. De oftast helt välmående barnen blir "placerade" i främlingars hem (så kallade familjehem, eller fosterhem) eller i "speciella boenden" där de blir "utbildade" för att kunna leva som "vanliga människor".
Det är precis så fruktansvärt och overkligt som det verkar, jag är rädd. Socialarbetarna kan faktiskt ta vilket barn de vill, de kidnappar barnen och kommer sedan med verklighetsfrämmande ursäkter som att "hon eller han grät i skolan", eller "han vaknar inte förrän vid halv sju på morgonen". Föräldrar och barnen själva får naturligtvis psykiska ärr för hela livet som inte läks. Många av dem kan aldrig bli av med sin osäkerhet och deras chock efter minnena av att bli tvångsomhändertagna av POLISEN. Ja, du läste rätt. Polisen i Sverige kan mycket lätt komma till just ditt hus och ta ditt barn helt utan någon anledning om de blivit tillkallade av en socialsekreterare.
Precis som i alla andra länder finns det naturligtvis rättsprocesser. Men du blir aldrig kallad till domstol förrän tre månader efter att ditt barn blivit kidnappat. Statistiskt sett är domstolarna helt överens med socialtjänsten i 90% av alla fall. Om man läser papper från en domstol kan man läsa saker som att "deras barn verkade instabila", "föräldrarna samarbetade inte med myndigheterna" eller något annat som varken är objektivt eller förenligt med gällande lagar. Och innan du blir kallad till domstolen som börjar odemokratiskt sent så kommer du att ha fått tusentals papper från domstolen och socialtjänsten själva... Det verkar inte bättre än att de vill göra dessa människor så instabila att de inte kan göra motstånd när myndigheterna tar deras barn ifrån dem helt utan någon anledning alls. Det är på alla sätt jämförbart med texterna från Franz Kafka eller övergreppen mot barn och familjer som skedde i Nazityskland.
Men varför diskuterar då inte samhället detta uppenbara problem? Allt detta måste vara fel, eller hur?! Visst, samhället diskuterar detta. De diskuterar hur mycket Socialtjänsten och Barnevernet gör för barnen, och hur bra barnen mår efter att ha separerats från sina föräldrar. I Norge talar de till och med om att ge Barnevernet ännu fler resurser (de har redan extrema summor pengar) för sina goda gärningar. Fastän så många barn, föräldrar och människorättsorganisationer visar grov kritik mot allt detta, så nämns det knappt i svensk media. Vad sägs om att då diskutera detta med socialtjänsten själva? Nja, de kommer inte att acceptera en intervju. Och medierna verkar ofta "glömma" att ringa dem. I några få fall gör de kanske en intervju, men du kommer bara att få höra ett svar som liknar: "Nej, nej, du har missförstått detta." Ofta ljuger Socialtjänsten rakt ut, om de inte lyckas slingra sig, de vill ju inte gärna bli av med jobbet när de har svårt att finna andra jobb. I Norge kunde även en socialsekreterare höras säga i TV: "Barn ägs ju inte av föräldrarna själva, utan de ägs av staten, och det finns forskning som visar att barn aldrig mår bra hos sina biologiska föräldrar." Ett mycket fint nazistiskt uttalande kan man tycka, och det är också intressant att personen i fråga verkar tro att det finns någon annan form av förälder än den riktige föräldern.
Utbildningskravet för att kunna arbeta med barn i dessa socialkontor är inte särskilt högt. De är något som kallas för "socionom", vilket motsvarar ett år på universitet. Några av dem kallar sig socionomer utan att arbeta inom socialtjänsten, och det är ett växande bekymmer i Sverige, Norge och Danmark. Särskilt i Sverige och Norge finns det privatägda företag som arbetar med att "ta hand om barn." Dessa företag är nästan alltid obekvämt överfinansierade av staten. De anställda hos socialtjänsten känner i regel ägarna till dessa företag och korruptionsexperter är säkra på att de kidnappar barn i stora antal bara för att dessa företag ska kunna få ännu fler medel från staten. Det slutar inte där: en socionom kan få betalt upp till 70 000 kronor bara för att skriva under på att ett visst företag är kvalificerat för att ta andra människors barn.
Och förresten, barnen blir fråntagna sina telefoner. Socialtjänsten ser till att barnen inte får hålla kontakt med någon. Barnen har inte "rätt" att prata med någon utan övervakning av en socialsekreterare eller den sk. "familjehemsmamman". De är oftast helt isolerade från sina föräldrar, och varje dag får de instruktioner som "gör det här" och "du borde inte göra det". De kan skickas från en del av Sverige till en helt annan del. Det är inte ovanligt att en socialsekreterare trakasserar eller mobbar dessa stackars barn och både Sverige och Norge har fått mycket kritik från både FN och EU gällande hur privatpersoner och barn blir trakasserade och får sina privatliv förstörda. Andra intressanta fakta är till exempel att många socialarbetare som "arbetar med barn" inte har haft egna biologiska föräldrar när de växte upp. De kan ofta ha blivit kidnappade av Socialtjänsten själva. Ett annat intressant faktum är att de ofta inte har egna barn och kan ha någon form av störning som gör att de inte heller kan få egna barn. Ännu mer upprörande är att fullt friska barn med ordentliga föräldrar väldigt enkelt kan adopteras av utomstående människor, ett par som inte kan ha egna barn, homosexuella som vill ha en småtting och det finns även fall där människor gör det bara för att få bidrag från staten.
Det här är diktatur av den värsta sorten, en tystgående och ond form av förtryck som måste exponeras. Anledningen till denna handel är densamma som med någon annan form av människohandel: det finns en ekonomisk anledning. Den enda skillnaden är att dessa myndigheter finansieras av staten och regeringen, precis som det nazityska Lebensborn.
